Det här med kost berör oss alla, men det känns som att vissa tar sitt kostval lite väl allvarligt.
LCHF är väl det som är den kosthållning som det diskuteras häftigast om och det med all rätta, tycker jag. Livsmedelsverkets rekommendationer och LCHFs riktlinjer är ju nästintill varandras motsatser.
Jag förstår att det finns de som verkligen känner att de mår bra av att äta kolhydratfattig kost, men måste de bli så upprörda när deras kosthållning diskuteras? Kan det vara så att personer som kämpat med övervikt och hittat lösningen i LCHF fortfarande lever med en stark känslomässig laddning runt mat och att det är därför de känner sig personligt angripa när kosten ifrågasätts?
Vi svenskar lever lite vind för våg i vårt sekulariserade samhälle och kanske har vissa av oss klamrat oss fast vid tron på en kosthållning istället för en tro på Gud. Är det så att LCHFare inte blivit hjälpta av sin kost utan frälsta av den?
Eller är det så att LCHFarna äter likt krokodiler bara kött och fett och därför främst reagerar med reptilhjärnan.?
Hur som haver, jag äter mer likt livsmodellen än jag gjort på många år och ska utforska Ayurveda denna sommar, men jag kommer nog aldrig bita huvet av någon LCHFare bara för att de ifrågasätter det vita riset på min tallrik.