Efter ett visst mått av självövertalning tog jag mig ut för att springa/jogga/gå. Mina typ1-muskelceller är inte igång än så jag försökte flytta fokus från de tunga benen till att se till att hålla fin teknik i löpsteget.
Efter ca fyra kilometer så började jag springa uppför (ännu) en backe och där tog det stopp. Inte ens mina explosiva muskelceller i benen ville hjälpa till. Jag surade tillräckligt länge för att ta följande foto, men sen tog jag mig i kragen, kopplade på pannbenet och segade mig vidare.
Jag gjorde några felkalkyleringar under resten av rundan så jag mötte vårfloden i ett antal olika former (alla blöta) innan jag äntligen var inomhus och kunde ta av mig mina dyngsura strumpor och skor.
